Dan-Erik

En massa länder över hela världen befolkas av människor som inte kommer överens med andra. Så de börjar kriga, eller så börjar dom utrota delar av sin egen befolkning, eller på andra sätt mobba varandra. Andra länder drabbas av torka eller översvämningar eller andra problem som gör att deras befolkning inte längre trivs så bra i sitt moderland. Det leder till emigration, de flyttar till andra länder, oftast då för att de flyr från något, vilket leder till att man i Sverige kallar sådana särskilda emigranter för flyktingar.

Sverige har en relativt unik historia på så vis att vi var neutrala i världskrigen under början av 1900-talet och därför inte blev sönderbombade. Därför hade vi ett bättre utgångsläge efter krigen än alla andra länder och kunde bygga upp vår ekonomi utan att spendera miljoner på nya byggnader och vägar osv. Även om den svenska ekonomin förvaltats mycket dåligt under senare år, har vår goda start ändå möjliggjort en välfärdsstat som är ungefär lika unik som den svenska historian. Vi betalar mycket hög skatt under större delen av våra liv, i utbyte mot en säkerhet i det att när vi blir sjuka får vi mycket billig sjukvård och när vi blir gamla blir vi omhändertagna och om vi skulle hamna i ett dåligt ekonomiskt läge rent personligt så kan vi få socialbidrag och skuldsanering osv.

När flyktingar kommer till välfärdsstaten Sverige så uppstår det ett problem. Problemet består i att människor som aldrig betalat skatt i vårt land ändå tar del av säkerheten i sjukvård och äldrevård och socialbidrag mm. Det skapar en stor kostnad för samhället och en känsla av orättvisa bland svenska urinvånare (nu menar jag inte samer). Många frågar sig "varför har de gjort sig förtjänta av den trygghet vi byggt upp under årtionden?" eller "varför ska de få jobb när inte jag som bott här sedan jag var liten får något jobb?" och andra frågor som kan vara knepiga att svara på.

Vissa människor i Sverige känner sig väldigt givmilda och anser att även om en person aldrig bidragit till samhället så har de rätt att njuta av den trygghet vi skapat. Andra människor anser att det borde finnas en prestation kopplad till belöningarna som samhället kan erbjuda - antingen från den som tar emot belöningen eller från dennes föräldrar. Än så länge har de givmilda fått sin vilja fram, vilket gjort att de återhållsamma kännt sig skuffade åt sidan och ignorerade. Hela situationen skapar spänningar mellan olika grupper och diverse skällsord som "rasister" och liknande uttryck slängs frikostigt åt höger och vänster (lustigt nog helst av de som gärna vill se sig själva som givmilda).

De vanligaste lösningarna på problemet med invandring brukar vara:
1) Låt alla komma in, och behandla dem som vilka svenskar som helst.
2) Låt ingen komma in, för de är ju trots allt inte svenskar.

Problemet med den första lösningen har redan diskuterats; det är en stor belastning för den svenska nationalekonomin (en ekonomi som redan belastas hårt av "köttberget" från 1940-talet som kräver pensioner och annat).

Problemet med den andra lösningen är att den är lite väl snäv. Det finns ju trots allt människor som kommer att dö om de inte får komma till ett annat land, och det vore ju ganska hårdhjärtat att bara neka dem inträde helt och hållet. Dessutom finns det vissa vinster rent nationalekonomiskt också med att släppa in flyktingar. Det kan ju visa sig att någon av flyktingarna är en färdigutbildad läkare som både kan bidra med kunnande och bli en stadig skattebetalare under lång tid framåt.

Vad som vore önskvärt att undvika är att människor söker sig till Sverige bara för att få del av den välfärdsstat vi byggt upp och utan att lämna någon motprestation. Dvs de som bara kommer hit för att få mat, bostad och pengar utan att arbeta för samhällets utveckling eller bidra med vad de kan borde motas redan i dörren. Andra som desperat söker efter en plats där de kan få fortsätta sina liv och ta del av ett aktivt och blomstrande samhälle där de kan vara produktiva och delaktiga bör å andra sidan välkomnas med öppna armar.

Därför presenterar jag lösningen, som jag ser den, på problemet med invandring:

När en flykting kommer till den svenska gränsen (oavsett om det är Öresundsbron eller Arlanda eller Blekingekusten) bör denne tas emot och välkomnas till sitt nya land. För att kunna bli en del av det svenska samhället måste flyktingen naturligtvis kunna kommunicera med sin omgivning, vilket ofta ställer till problem då väldigt få flyktingar kan svenska. För att förstå varför lagar och regler ser ut som dom gör och för att kunna leva på ett sätt som kan förväntas av en svensk medborgare måste flyktingen också ha kännedom om svensk kultur och historia. Sådan kunskap saknar nästan alla flyktingar. Därför måste vi se till att flyktingen får ta del av nödvändig kunskap INNAN han eller hon kommer ut i samhället och tar del av den svenska välfärden.

Varje ny flykting bör därför, efter sitt välkomnande, sättas på skolbänken. Först när flyktingen har kunskaper motsvarande en niondeklassare om det svenska språket och det svenska samhället kan introduktionen till övriga samhället genomföras. Vissa flyktingar kommer onekligen att kunna passera studierna snabbare än andra flyktingar, men hastigheten är egentligen oväsentlig. En flykting som inte vill vara en del av det svenska samhället kan helt sonika välja att sitta kvar på skolbänken under hela sin tid i Sverige - eller skolka helt. Skillnaden blir att de som inte går igenom sin introduktion inte heller får del av gratis sjukvård, socialbidrag och annat. Eftersom de garanterat inte får något sådant i deras hemland heller (annars hade de inte varit flyktingar) har de ändå fått ett mottagande i Sverige som borde göra de givmilda nöjda. Ingen borde sakna tak överhuvudet och mat på bordet. Och om de vill ta del av den svenska välfärden behöver de bara gå igenom den utbildning som är uppsatt för att integrera dem i det svenska samhället. Eftersom de då gör en motprestation varefter de är fullt kapabla att söka jobb eller starta företag, borde även de återhållsamma känna sig nöjda.

Ett helt annat problem som har med invandring att göra är att flyktingar ofta mår väldigt dåligt, vilket smittar av sig på deras barn, vilket leder till att brottslighet av alla möjliga olika slag är överrepresenterat bland invandrare jämfört med övriga befolkningen. Brottslighet är också en mycket stor belastning för samhället; dels pga den skada som görs, dels pga det lidande som åsamkas brottsoffret, dels pga kostnaden för att sätta gärningsmannen i fängelse. För alla invandrare bör det enda straffet vid bevisad brottslighet därför vara ovillkorlig utvisning på livstid. En sådan lösning skulle inte bara motivera flyktingarna att hålla sig i skinnet - det skulle även leda till att de som inte klarar av att integrera sig i samhället förr eller senare skickas tillbaka till det samhälle de uppfostrats till att vara en del av.

Det här systemet skulle onekligen leda till en hel del nya kostnader. Exempelvis skulle det behöva byggas enorma anläggningar vid gränsövergångarna där flyktingar kan huseras och gå i skola fram till dess de är redo att bli en del av det svenska samhället. Kring dessa anläggningar skulle det behövas en hel del säkerhet för att se till att ingen klarar av att kringgå systemet. Men i längden tror jag att kostnaderna är små jämfört med de nationalekonomiska och samhälleliga vinsterna.

Har du skickat in det här som en motion till någon riksdagsman? =P Det verkar ju klokt iaf. Varför ska vi fixa problem som en annan stat ställt till med?

Nej, jag har ingen tilltro till svensk demokrati. En representations-demokrati är inte bättre än sina representanter, och svenska politiker är rent generellt ytterligt dåliga representanter. Jag orkar inte lägga energi på att tala om för en representant vad jag tycker, för det han/hon kommer göra är att läsa rubriken "problemet med invandring" och sedan tänka "men min specialitet är ju inte immigrationsfrågor, det här måste ha kommit fel" för att sedan kasta det i papperskorgen, eller också kommer han/hon att läsa rubriken "problemet med invandring" och sedan tänka "lustigt att folk tror dom vet bättre än mig som dedikerat mitt liv till såna här frågor, jag förstår mycket bättre än de som röstat fram mig - det är ju därför dom röstar på mig" för att sedan kasta det i papperskorgen... Hur man än vrider och vänder på det så kommer förslag som skickas till svenska politiker obönhörligt att hamna i papperskorgen.

Nej, representations-demokrati är ingen demokrati, det är en distribuerad diktatur. Och jag tänker för den delen inte uppmuntra sån aktivitet heller, det är bl.a. därför jag inte röstar. Antingen ska man ha en sann demokrati där alla medborgare åtminstone ges tillfälle att rösta i ALLA frågor (beslutet tas efter vad de röstar som orkar ta sig tid att rösta på den enskilda frågan) eller också ska man ha en diktator som inte vill vara diktator, dvs en diktator som arbetar mer för folket än för sig själv. Först då börjar man få ett samhälle som är i närheten av att verkligen fungera.