PuNSCHeriet

Då man går på Lunds Universitet går man med i Östgöta Nation eftersom den ligger närmast universitetet och dessutom är rätt trevlig på många andra sätt. På torsdagar serveras ärtsoppa, plättar (eller pannkaka om man kommer från södra sverige) och punsch. Dessutom lagar man “vanlig” mat. Hjälper man till i köket får man gratis mat och dricka hela kvällen och dessutom fortsätter festen då man jobbat klart. Dessa sammankomster är nog det jag saknar mest med Lunds universitet. Men nog med allvar, nu börjar svamlet.

På torsdag ska jag jobba på nationen igen. Det blir kul. Det är ju nämligen så att var tredje torsdag hjälper jag till att laga mat på nationen. De tycker verkligen om att jag kommer dit, eftersom jag är en sådan stjärna i köket. Sist skulle vi laga pannbiff. Men först gör vi alltid ärtsoppa och plättar, fast här nere heter det pannkaka (vilket ju är lustigt eftersom man varken använder pannan för att platta till dem, som man gör med pannbiff, eller tillagar dem i en panna). Ärtsoppa brukar jag överlåta åt de andra att göra och så steker jag plättarna, för det är jättelätt. Först blandar man ihop smeten, det står hur man gör i receptet. För att blanda smet behöver man en stor behållare, t.ex. diskhon, och nåt att röra med, t.ex. händerna. Sedan häller man i litet smet i en stekpanna som man först värmt upp på en platta på spisen. Smeten ska helst täcka botten, men det får inte bli för tjockt, för då bränns det vid innan det hinner stelna. Plättan är färdigstekt då ovansidan stelnat. När den gjort det knycker man till med stekpannan i luften så att plättan flyger upp och snurrar ett varv. Gör man rätt så fastnar den ostekta ytan i taket. Då sedan plättan ramlar ner är den lagom varm att ätas med en gång. Så då får någon stå med en tallrik och fånga plättarna efter jag stekt dem och klicka på litet sylt och grädde. Man behöver inte sylt och grädde för att äta plättar, men eftersom grädde är vit så märks det inte lika mycket om det följer med några färgflagor från taket. Dessutom maskerar sylten smaken av vissa konstiga substanser som eventuellt råkat hamna i smeten, t.ex. diskmedel om man inte rengjort diskhon ordentligt innan man börjat blanda smeten eller motorolja och annat om man glömt att tvätta händerna. När jag hade stekt plättar så det räckte åt alla gästerna började jag göra pannbiffar istället medan de andra stod och fångade kvarvarande plättar på tallrikar. Det blev lite jobbigt till slut för det blev ganska fullt i taket eftersom det inte är så stort kök. Men det fixade sig i alla fall. Pannbiffar är ännu enklare att göra än plättar nästan, för det finns recept på pannbiff också. Man blandar lite köttfärs med ägg och annat kladdigt som man kan hitta och rör ordentligt. Sedan tar man en klick av smeten och lägger den på bordet framför sig. Därefter böjer man sig snabbt fram och dunkar pannan rätt i köttfärsklicken. Då blir det en fin och platt biff som man kan steka i en stor panna efteråt. Jag har ju en ganska hög panna, så mina pannbiffar blir extra fina. Flera stycken stod och såg på och applåderade då jag gjorde pannbiff för de tyckte jag var så duktig. En av tjejerna ville inte förstöra sin frisyr så hon fuskade och formade pannbiffen med händerna, men det blir inte alls lika bra eftersom man varken får lika mycket hudflagor med smak på pannbiffen och inte heller kommer det med några hårstrån som garnering. Så hon var inte populär hos gästerna, jag hörde minsann att de klagade på nåt om hårstrån efteråt. Under tiden som man lagar mat får man ju dricka hur mycket cider och öl som man vill, så till slut blev det lite si och så med siktet. Jag råkade dunka pannan i en oskalad lök en gång, det var inte så skönt för det sprutade löksaft rätt i ögat. Men skalet föll av, så de ville att jag skulle fortsätta med det också, fast jag kunde knappt se och dessutom var siktet snett så varje gång jag försökte pricka en lök igen så träffade jag bara pannbiffar. Men det var lika bra, för det var ju det jag skulle göra från början. På det hela taget var det en väldigt lyckad tillställning. Så jag ser faktiskt fram emot torsdagen. Det blir kul att träffa alla igen. Den här gången kanske jag kan vara den som står och fångar plättarna från taket...