Novembernatten

Det var en gång en mörk och kall novembernatt. Eller, egentligen var den inte så kall, för det var nollgradigt. Det är i och för sig ganska kallt om  man bor i Afrika. Men nu är vi inte i Afrika, utan i norra Sverige. I norra Sverige är det oftast mycket varmare än noll grader på sommaren. Men inte i november. I november är det oftast flera minusgrader om man mäter temperaturen i norra Sverige. I alla fall var det en mörk och kall novembernatt. Eller, egentligen var den inte så mörk, för vi befinner oss ju i norra Sverige, och där ligger snön vit på marken och återkastar ljuset från månen och stjärnona. Varenda trädgren gnistrar på ett nästan magiskt sätt, och alla ljud är dämpade och försiktiga. Nu var det i och för sig nollgradigt, så snön höll på att smälta, och det fanns inte så mycket kvar på grenarna, men på marken fanns snön kvar, även om vägarna var mer isiga än snöiga, men det var fortfarande en mörk och kall novembernatt. Eller, inte lika mörk som i södra Sverige, för där finns det ju ingen snö på marken heller, men ändå rätt så mörk. Inte lika mörk som i till exempel Afrika heller, för där finns det ju inte heller någon snö. Men det var ändå en rätt mörk natt. Det var i alla fall mörkare än på dagen. Eller, egentligen så är ju dagarna i norra Sverige rätt mörka också, utom precis mitt på dagen. Eller, egentligen så är ju hela dygnet ljust i norra Sverige på somrarna, men nu var det ju en natt i november vi pratade om, och den är i alla fall mörkare än nätterna på somrarna, åtminstone om vi fortfarande bara pratar om nätter i norra Sverige. Så hur som helst var den en mörk och kall novembernatt. Nu ska vi berätta en historia också...

Danne satt i sin fåtölj med tangentbordet i knät. Eller, egentligen var det ju inte hans fåtölj eftersom han hyrde sin lägenhet möblerad. Eller, egentligen var det ju inte en lägenhet utan bara ett rum i en korridor så där som man brukar bo då man är student och inte har så mycket pengar. Eller, egentligen hade han ju ganska mycket pengar om man jämför med ett litet svältfött barn i Somalia, men om man jämför med en heltidsarbetande direktör i Stockholm så hade han ganska lite pengar. Men hur som helst så satt Danne i en fåtölj med tangentbordet i knät. Alltså, tangentbordet till hans dator. Orsaken var att han satt och chattade och ville sitta bekvämt och avslappnat eftersom han hade tänkt sitta där ett tag. Egentligen tyckte han att det var ganska meningslöst att sitta och chatta. Han pratade sällan med killar, eftersom de oftast inte hade nåt annat att säga än "Är du tjej?" eller "Är du homosexuell?". Han antog att det berodde på att de flesta killar på chatten var utsvultna på sex och längtade efter att tillfredsställa sina begär. Danne hade i och för sig inte heller något emot att tillfredsställa sina egna begär, men det var inte ett syfte som han hade då han chattade. Av ovan nämnda anledning chattade Danne oftast med tjejer. De flesta tjejer var svåra att få kontakt
med. Danne misstänkte att det hade något att göra med anledningen till att han själv oftast pratade med tjejer, men han var inte helt säker. Danne lutade sig tillbaka och hade benen upplagda på en stol. Det var inte hans stol eftersom han hyrde sitt rum möblerat. På skrivbordet stod en Vanilla Coke som Danne hade köpt dan innan. Han tyckte om smaken, den var rundare och mjukare än vanlig cola, men i längden skulle han nog bli less på den. Bredvid colan låg några nästan oanvända skolböcker. Tentan närmade sig, men Danne lärde sig saker ganska fort, så han hade inte så bråttom att öppna dem. Orsaken till att han satt med tangentbordet i knät var dels för att det var bekvämare än att sitta lutad över skrivbordet, och dels för att han satt och chattade. Det är rätt svårt att chatta utan ett tangentbord, även om det säkert går med en mikrofon och en avancerat röstigenkänningsprogramvara. Eller kanske en mus och någon form av mjukvarutangentbord. Hur som helst så satt Danne med tangentbordet i knät och chattade. Inte med så många killar, och inte med så många tjejer heller eftersom de var så svåra att få tag på, troligtvis av samma anledning som varför Danne mest chattade med tjejer. Danne hade ändå lyckats få kontakt med några tjejer. Tyvärr var medelåldern på chatten rätt låg, och de flesta han chattade med pratade mest om kärleksproblem och liknande saker. Danne kände sig lite som en snäll farbror som klappade små barn på huvudet och gav dem polkagrisar. Men det var han inte. Han hade inte köpt polkagrisar på väldigt länge. Och hade han köpt polkagrisar nu skulle han nog ha ätit upp dem själv och inte gett dem åt nån gråtande tonåring som överdramatiserat sin verklighet i ett desperat försök att få lite uppmärksamhet från vuxenvärlden. Ett kort ögonblick ägnade Danne sin tid åt att fundera på varför inte fler föräldrar tog bättre hand om sina barn. Men han kom snabbt fram till att han totalt saknade erfarenhet på området och därför inte kunde komma till någon slutsats. Danne läste lite av vad de andra på chatten skrivit åt varandra. Det fanns en tjej där som verkade väldigt trevlig och alltid verkade ha svar på tal.

I en annan del av världen satt en tjej och tuggade på en bit avokado. Hennes mörka hår lockade sig förbi ett par små, runda öron och landade mjukt på hennes axlar. Hon log ett litet mona-lisa-leende då hon läste något på datorskärmen som stod på skrivbordet framför henne. Hennes hand strök bort lite hår från axeln och hon gned sin nacke. Det värkte lite, och hon masserade försiktigt de ömma musklerna. Hennes gröna ögon glittrade i ljuset från monitorn.

Danne skrev ett litet hälsningsmeddelande åt tjejen som verkade så trevlig. Han läste textraderna då de rullade upp över skärmen en efter en och väntade på svar.

I röran av gröna små textrader såg den söta tjejen ett nytt namn som riktade sin uppmärksamhet mot henne. Innan hon svarade sträckte hon sig efter en till bit avokado. Hon älskade verkligen avokado. Den var så len och mjuk och nästan smälte i munnen på henne. Hon behövde knappt tugga.

Danne väntade.

Tjejen böjde sig fram mot tangentbordet och svalde avokadon. Tyvärr hade hon inte tuggat ordentligt, och med den otur hon alltid hade så kom den stora avokadobiten i fel strupe. I detta sammanhang innebär fel strupe luftstrupen. Att få avokado i luftstrupen är betydligt mindre obehagligt än att få till exempel spik i luftstrupen, men det spelar inte så stor roll, för även om det inte gör så ont så kan man ändå inte andas.

Danne väntade.

Tjejen stod upp, lutad över skrivbordet, och kämpade för att få luft. Hon halvt hostade halvt flämtade. Hennes ansikte blev rött. Hon reste sig och hoppade upp och ner. Hon försökte dunka sig själv i ryggen. Hon lade sig på alla fyra och försökte med sina sista krafter att pressa ut den lilla fruktklump som stod mellan hennes lungor och det färska syre som omgav henne i sådana mängder.

Danne sneglade mot den tomma sängen. Den såg lika hård ut som vanligt. Han tittade mot skärmen igen, sträckte på sig och gäspade. Inget svar. Jaja, tänkte han, det var väl ändå dags att gå och lägga sig. Sedan loggade han ur, stängde av skärmen och gick mot toaletten för att borsta tänderna...