Dannes alternativa version av
Hundsläppet

eller
”Mamma, var är mitt ben?”

Den lilla gruppen elever gick förväntansfullt fram mot fårhagen. Luften var fylld av spänning, de hade sett fram emot den här stunden flera minuter. De elever som hade med sig sina hundar höll dem i ett stramt koppel och tunga flåsanden hördes från vissa elever som snubblade över grästuvorna. Gruppens lärare beordrade gruppen att slå läger ett hundratal meter framåt i en glänta bland träden. Han var om möjligt ännu mer spänd än eleverna. Det här var hans stora stund. Han hade makten i sin hand, och han tänkte se till att använda den också. Han ställde upp hundägarna i ett nervöst led och ställde resten av gruppen på andra sidan så de kunde le hånfullt åt de stackars offren som inte förstått bättre än att sätta sig i en sådan här situation. Efter en kort genomgång av vilka hundar som var närvarande lösgjordes alla koppel och hundägarna sprang mot säkerheten i gruppen av övriga elever. Hundarna uppträdde en smula osäkert till en början, som om de inte visste riktigt vad de skulle göra eller vad som skulle hända. En muskulös rottweiler var den som först fick klart för sig vad det var som gällde. Den rusade fram mot en intet ont anande blandrastik, kopplade ett kraftigt grepp runt dess hals med sina enorma käkar och slet av den huvudet. Sedan tog den ett par steg tillbaka och såg nöjt på då blodet sprutade hur halspulsådrorna och kroppen långsamt segnade ihop på marken. En kraftig pyreneerhund såg förvånat på till en början men lufsade sedan fram och rullade sig i det varma, färska blodet. Sedan blev den överraskad av en bordercollie som nervöst tuggade av den svansen. Förskräckt gömde sig en chihuahua i pyreneerhundens tjocka päls. En spaniel stod lugnt kvar i skogsbrynet och betraktade skådespelet, utan större lust att bli en deltagare i det hela. Plötsligt skuttade en collie fram bakifrån och gjorde något som vi inte ska gå in på i så stor detalj här. Låt oss bara säga att collien gick senare därifrån med ett brett leende och spanieln gick aldrig mer normalt med bakbenen. Rottweilern blev en smula irriterad över att det var någon annan än den själv som hade roligt, så den avslutade colliens breda leende genom att helt enkelt bita av dess nos. Det tyckte alla eleverna såg roligt ut, så de skrattade vällustigt. Vid det här laget hade det gått fram till pyreneerhundens hjärna att det inte är särskilt trevligt då någon biter av ens svans, så den rullade upp ur blodpölen och morrade surt åt bordercollien, som lät svansen falla till marken. Det var ju litet dumt gjort eftersom en pyreneerhund anser att det är en grov förolämpning att kasta svansar på marken så där, men det var ju inte lätt för bordercollien att veta. Pyreneerhunden svarade på förolämpningen genom att tugga av bordercolliens båda framben. Sedan satte den sig nöjt och flinade åt att den såg så rolig ut då den försökte gå. Den lilla chihuahuan tog sig nu fram från sitt gömställe i pyreneerhundens päls och rusade mopsigt fram mot rottweilern och låste käkarna kring en liten skinnbit den fått tag på under rottweilerns hals. Rottweilern började genast springa omkring och leta efter en spegel för att se hur den såg ut med sitt nya halssmycke. Då den inte hittade någon spegel blev den litet småsur och skakade av sig sladdret. Chihuahuan, som ju hade låst sina käkar, upptäckte till sin bestörtning att alla dess tänder satt kvar i halsen på rottweilern, som satt och småflinade. Den uppretade chihuahuan som numera även var tandlös morrade surt med blodet rinnande från läpparna. Rottweilern böjde sig ner och bet ihop runt chihuahuan, men den fastnade mellan hans tänder. Rottweilern började genast leta efter en tandpetare av större modell medan chihuahuan ilsket försökte tandlöst nafsa rottweilern i tungan från sin fastklämda position. Vid det här laget hade läraren kommit på att det nog var dags att avsluta leken. Han beordrade hundägarna att samla ihop resterna av sina hundar och lämna in sina anteckningar för bedömning. En av eleverna fick litet problem då hon skulle hämta sin hund, eftersom den satt fast mellan rottweilerns tänder. Till slut blev hon sur och måttade en spark mot rottweilern, som blev förtjust över att någon ville ge den ett ben. Den tuggade glatt i sig benet, bit efter bit, medan de övriga eleverna skräckfyllt såg på. Inte förrän rottweilern hade tuggat sig fram till låret beslöt sig läraren för att ingripa i situationen. Han ställde sig på alla fyra och morrade hotfullt, den bästa reaktion han kunde komma på under omständigheterna. Rottweilern såg glatt upp från sitt tuggande då den insåg att någon ville leka med honom. Han tog ett vigt språng fram mot läraren. Ett högt vrål, blod som sprutade och tarmar som flög, sedan var det slut. Läraren letade rätt på den lilla chihuahuan och lämnade över den till den överlyckliga eleven. Sedan gick alla iväg och sov så sött på alla lektioner. Men jag, Danne, satte mig ned och nedtecknade historien om denna högst intressanta dag fylld av nya lektioner i hundarnas beteende då de möts i en skogsglänta full av elever och en lärare.