|
 |
|
|
|
IBLAND |
||
|
HĂ€romdagen var jag ute och cyklade. I högra jackfickan hade jag mina nycklar. Jag har en rĂ€tt sĂ„ trevlig cykel. Den har breda, djupt mönstrade dĂ€ck, sĂ„ fast det Ă€r vinter och snö brukar jag inte ha nĂ„gra problem med att cykla. Men just den har dagen var det lite annorlunda. Det snöade vĂ€ldigt mycket och blĂ„ste kallt. Den bruna, sandblandade snön pĂ„ vĂ€gen tĂ€cktes sĂ„ sakteliga över av mer och mer lysande vit nysnö. BlĂ„sten gjorde att vĂ„gor av smĂ„ snömoln yrde omkring och dansade framför mig. Jag drog upp huvan pĂ„ jackan för att slippa fĂ„ snö i nacken. Plötsligt försvann marken under mig. Det var en försĂ€nkt gatubrunn som kanske var lite onödigt djup. I snöstormen hade mer och mer snö samlats i den grop som gatubrunnen bildade och blĂ„sten hade jĂ€mnat ut allt sĂ„ slĂ€tt och fint att det inte fanns en chans att se att nĂ„got dolde sig under snön. ReflexmĂ€ssigt spĂ€ndes musklerna i mina armar för att försöka hindra fallet och dra mig bakĂ„t. Men det som mina snabba reflexer inte hade förutsett var att det ju inte alls var marken som försvann under mig utan att det bara var en liten grop som inte gick att se. DĂ„ framhjulet alltsĂ„ brĂ„kdelen av en sekund senare stötte mot kanten pĂ„ gropen och kastade cykeln uppĂ„t var jag Ă€nnu mindre beredd pĂ„ det Ă€n jag nyss hade varit beredd pĂ„ att marken skulle upphöra att existera. SmĂ€llen blev alltsĂ„ mĂ„ngdubbelt hĂ„rdare mot min kropp Ă€n den kanske borde ha varit. SmĂ€rtan frĂ„n handlederna som böjdes bakĂ„t sköt uppför mina armar. Jag kved till lite, cykeln vinglade fram, och sedan tillbaka, men jag kunde inte hindra den frĂ„n att gĂ„ överstyr. LĂ„ngsamt, som i slow motion, föll jag sidledes mot vĂ€gen. Baksidan av axeln tog den hĂ„rdaste stöten, höften trĂ€ffade precis pĂ„ en uppstickande isknöl, den enda isknöl som fanns i sikte pĂ„ hela vĂ€gen, och som nĂ€r en piska snĂ€rtas till slungades mitt huvud mot den kalla marken. Jag kĂ€nde hur huden vid hĂ„rfĂ€stet pressades ihop, vilket efterföljdes av en ljudlig duns. För en kort sekund blev allt mörkt. Jag blinkade nĂ„gra gĂ„nger. Det gick en darrning lĂ€ngs ryggraden dĂ„ jag kĂ€nde snöflingorna som landade pĂ„ min hals och snabbt smĂ€lte. Det kittlade lite, men mest var det bara kallt och obehagligt. Snön yrde förbi över mig och jag sĂ„g björkarnas nakna grenar som spretade upp mot de mörka molnen. Alla ljud verkade lĂ„ngt borta, dĂ€mpade pĂ„ nĂ„got onaturligt sĂ€tt. Ljud Ă€r alltid dĂ€mpade dĂ„ snön har lagt sig, och dĂ„ det snöar dĂ€mpas de Ă€nnu mer, men det Ă€r inte den typen av dĂ€mpning jag pratar om. Det var som om öronen hade somnat. Men jag var fullt vaken, det visste jag, för jag kunde ju bĂ„de se och kĂ€nna. LĂ„ngsamt vred jag huvudet Ă„t höger. NĂ€rmast mitt ansikte var styret till cykeln. Snön hade trĂ€ngt sig in hĂ€r och var i olika ojĂ€mnheter, och pĂ„ den sida av styret som i vanliga fall var ovansidan hade is bildats i smĂ„ klumpar hĂ€r och var. Jag tittade pĂ„ en bit aluminium dĂ€r jag sĂ„g att en liten droppe vatten pĂ„ nĂ„got vis inte var frusen till is utan lĂ„ngsamt rann nedĂ„t. Det var dĂ„ det mĂ€rkliga hĂ€nde. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt gled jag lĂ„ngsamt, men utan att flytta mig, nĂ€rmare vattendroppen. Jag stirrade in i den lilla glittrande livskĂ€llan och sĂ„g gatlysena reflekteras som smĂ„ stjĂ€rnor i dess inre. NĂ€rmare och nĂ€rmare gled jag, tills jag till slut kom in i sjĂ€lva droppen. Alla rörelser blev lĂ„ngsammare och tyngre, det var som att simma, fast jag simmade inte, och inte dök jag heller. Jag bara flöt vidare. En bit framför mig kunde jag se nĂ„gra smĂ„ prickar. DĂ„ jag gled nĂ€rmare sĂ„g jag att prickarna rörde sig runt omkring varandra. Den nĂ€rmaste hade smĂ„ pinnar som stack ut frĂ„n sidorna. Pinnarna rörde sig med jĂ€mna mellanrum, och dĂ„ rörde sig pricken ocksĂ„. De andra prickarna hade ocksĂ„ pinnar, men det var inte pinnar, utan ben. Runt benen var öppningen in till ett runt skal som omringade nĂ€stan hela det lilla djuret. LĂ€ngst fram sĂ„g jag tvĂ„ smĂ„ spröt och nĂ„got som kan ha varit en liten mun. Inte sĂ„ lĂ„ngt frĂ„n munnen sĂ„g jag en liten svart prick som jag gissade var ett öga. Jag funderade lite pĂ„ vad ett sĂ„dant litet djur behövde ett öga till. Vem skulle komma att jaga den i den hĂ€r lilla vattendroppen? Inte sĂ„g jag till sĂ„ mycket mat som den kunde leta efter heller. Den lilla svarta pricken som jag kallade för ett öga var inte en svart prick lĂ€ngre. Den lilla svarta pricken var ett gigantiskt svart hĂ„l som öppnade sig framför mig. Jag gled in genom öppningen och lĂ„ngsamt blev det svarta mindre svart och jag urskiljde smĂ„ konturer i mörkret. Runt omkring mig hade jag en mĂ€ngd stavar, inte riktigt runda, men Ă€ndĂ„ vĂ€ldigt nĂ€ra nĂ„got man skulle kunna kalla runda. Snabbare gled jag in rakt mot en stav, och den vĂ€xte till ett enormt berg framför mig, och sedan vĂ€xte berget till en planet. Hela tiden avslöjades nya detaljer pĂ„ berget eller planetens sida, och till slut kunde jag se lĂ„nga kedjor av bollar som satt ihop. Alla rörde sig hela tiden, bĂ„de i förhĂ„llande till varandra inom kedjorna och kedjorna var för sig i förhĂ„llande till varandra, men det var som om hela vĂ€rlden lĂ„ngsamt saktade in framför mina ögon. Jag gled nĂ€rmare och nĂ€rmare en av de smĂ„ bollarna, och nu sĂ„g jag att det inte var nĂ„gon boll. Det var en mĂ€ngd smĂ„ kulor som kastades hit och dit hela tiden. I början hade rörelsen varit sĂ„ snabb att jag inte uppfattat den som nĂ„got annat Ă€n en enda slĂ€t yta, ett attribut pĂ„ den lilla bollen som inte var nĂ„gon boll. Men rörelsen saktade hela tiden in dĂ„ jag gled nĂ€rmare, och de smĂ„ kulorna rörde sig nu sĂ„ lĂ„ngsamt att jag med lĂ€tthet kunde följa dem en och en. De andra bollarna som inte var nĂ„gra bollar hade ocksĂ„ en mĂ€ngd kulor i sig. Ju större boll desto fler kulor. Jag gled in mellan kulorna. NĂ€r jag kommit sĂ„ hĂ€r nĂ€ra sĂ„g jag att det var enormt lĂ„ngt mellan kulorna. En kula var inte större Ă€n min fingernagel, men det var sĂ„ lĂ„ngt till nĂ€sta kula att jag bara nĂ€tt och jĂ€mnt kunde urskilja den. Det blev plötsligt vĂ€ldigt glest mellan de smĂ„ kulorna, och nĂ€r jag sĂ„g mig omkring kunde jag se en liten klump av kulor som verkade sitta ihop tillsammans. De var inte alls stilla, utan snurrade runt och bytte plats med varandra hela tiden. Kulorna som satt ihop var trots sin litenhet Ă€ndĂ„ större Ă€n kulorna som jag nyss svĂ€vat förbi. Hela tiden rörde sig allt sĂ„ mycket lĂ„ngsammare Ă€n tidigare och jag gled samtidigt nĂ€rmare. NĂ€r jag nĂ€stan kunde strĂ€cka mig ut och röra vid en av de större kulorna sĂ„g jag att det hĂ€r inte var nĂ„gra kulor, precis som bollarna inte varit nĂ„gra bollar. Jag insĂ„g att jag var mitt i en atom och att de smĂ„ kulorna var elektroner och de stora neutroner och protoner. Det jag nu sĂ„g inuti de stora kulorna mĂ„ste alltsĂ„ vara kvarkar. Plötsligt sögs jag in, med en enorm hastighet mellan de kvarkar som var nĂ€rmast ytan pĂ„ den nĂ€rmaste stora kulan som inte var en kula. En annan kvark susade mot mig och den sĂ„g ut som ett litet moln. AvstĂ„ndet mellan kvarkarna var ganska stort, men inte riktigt lika stort som avstĂ„ndet mellan elektronerna var dĂ„ jag gled förbi dem. DĂ„ jag sögs in i det lilla molnet sĂ„g jag att det bestod av en mĂ€ngd smĂ„ lysande klumpar. En av de lysande smĂ„ klumparna kom rakt mot mig, till skillnad frĂ„n de andra. Den var platt, men Ă€ndĂ„ inte. Mest av allt sĂ„g den ut som ett sĂ„nt dĂ€r flygande tefat som man ser pĂ„ TV ibland som de tror utomjordingar anvĂ€nder. Men nĂ€r jag kom tillrĂ€ckligt nĂ€ra sĂ„g jag att det inte var ett flygande tefat heller, utan klumpen bestod av Ă€nnu fler lysande klumpar och en lila-aktig dimma som var tĂ€tast nĂ€rmast centrum och sedan lĂ€ttade ut mot kanterna. Nu gled jag inte mot centrum dĂ€r dimman var som tĂ€tast utan mot inkanten av utkanten. En av de smĂ„ prickarna blev större och större och ljuset kĂ€ndes starkare och starkare. Bredvid den lysande pricken, som egentligen var mer ett klot Ă€n en prick, var ett annat klot som inte lös. Jag störtade nedĂ„t rakt mot den bruna ytan. Snart kunde jag urskilja röda flĂ€ckar i det bruna, och hĂ€r och var lite gult ocksĂ„. Min störtdykning böjdes av mer och mer tills jag slutligen flög fram över det bruna som var fullt av vĂ„gor och rörelse och alltsĂ„ verkade vara nĂ„gon form av vĂ€tska. Jag strĂ€ckte ut armarna Ă„t sidorna och mĂ€rkte att jag faktiskt kunde styra. Min kropp var i horisontellt lĂ€ge, sĂ„ jag kĂ€nde mig ungefĂ€r som ett levande flygplan kanske skulle ha kĂ€nt sig om det hade funnits nĂ„got sĂ„dant som levande flygplan. Framför mig blev horisonten röd. DĂ„ jag kom nĂ€rmare sĂ„g jag att det var en röd skog som nĂ€rmade sig. Men sedan insĂ„g jag att skogen inte var en skog av trĂ€d utan av röda paraplyer. Det sĂ„g i alla fall ut som en massa helröda, ihopfĂ€llda, flera meter höga paraplyer som var nerkörda i marken. I en glĂ€nta mellan de röda paraplyerna fanns en mĂ€ngd ljusblĂ„aktigt lila bollar. Jag saktade in flygfĂ€rden och landade mjukt och lĂ„ngsamt mellan nĂ„gra av bollarna. Varje boll verkade vara ihopsatt av tusentals smĂ„ stickor. Det fanns inte en slĂ€t yta nĂ„gonstans, utan överallt stack det ut nĂ„lar eller grenar i olika riktningar. Jag överraskades av en tyst viskning bakom mig. Jag vĂ€nde mig om och sĂ„g flera smĂ„ varelser nĂ€rma sig försiktigt. De var inte mer Ă€n midjehöga jĂ€mfört med mig, med platta, runda huvuden. De hade inga klĂ€der pĂ„ sig och huden var en grĂ„aktigt blĂ„grön fĂ€rg. De hade lĂ„nga, breda nĂ€sor och munnen strĂ€ckte sig nĂ€stan frĂ„n öra till höra. DĂ„ de öppnade munnen för att sĂ€ga nĂ„got sĂ„g jag att de hade vĂ€ldigt glest mellan sina koboltblĂ„ tĂ€nder. Jag öppnade munnen för att ropa ut en hĂ€lsning, men inget ljud ville komma ut. DĂ€remot kunde jag höra dem prata sinsemellan. Jag snurrade runt och upptĂ€ckte att jag var omgiven överallt av smĂ„ grĂ„aktigt blĂ„gröna filurer. Var de kom ifrĂ„n kunde jag inte se, men jag gissade att de hörde hemma i de ljusblĂ„aktigt lila bollarna. De stod i en ring omkring mig. De flesta stirrade bara, en del med munnen lite pĂ„ glĂ€nt, och nĂ„gra av dem började prata och diskutera om mig. âVarar det Den gissas det?â Det var dĂ„ nĂ„gon försiktigt klappade mig pĂ„ kinden. Jag sĂ„g mig omkring, men alla smĂ„ grĂ„aktigt blĂ„gröna varelser stod fortfarande i en ring omkring mig pĂ„ behörigt avstĂ„nd. Jag hörde en ny röst prata, en som kĂ€ndes mer vĂ€lbekant Ă€n vĂ€rlden jag sĂ„g omkring mig, men jag kunde Ă€ndĂ„ inte förstĂ„ vad rösten sade. För att bli lite klarare i huvudet och fĂ„ upp koncentrationen försökte jag blinka nĂ„gra gĂ„nger, men jag kunde inte blinka eftersom jag blundade. Jag kĂ€nde de kalla snöflingorna smĂ€lta mot min hals. Det kittlade lite, men var mest kallt och obehagligt. NĂ„gon var böjd över mig. Jag öppnade ögonen. âHur gick det?â frĂ„gade hon. Jag kĂ€nde efter lite. Det sköt smĂ„ strĂ„lar av smĂ€rta frĂ„n höften och upp efter ryggen. Jag frös lite. Handlederna ömmade dĂ„ jag rörde hĂ€nderna. Jag satte mig upp och försökte att inte visa hur ont det gjorde i axeln. âDet Ă€r OKâ sade jag. âJag tĂ€nkte bara lĂ€gga mig ner och vila en stund.â Hon skrattade lite. âDu fĂ„r vara försiktig dĂ„ du cyklar pĂ„ vintern!â Jag försökte le lite obekymrat dĂ„ jag reste mig upp. âJo, jag Ă€r ganska försiktig, men rĂ€tt som det Ă€r ser man nĂ„t intressant som man mĂ„ste dyka ner och titta nĂ€rmare pĂ„âŠâ Hon log igen och började gĂ„ bortĂ„t. âDu kanske skulle gĂ„ istĂ€llet?â Jag började resa upp cykeln frĂ„n vĂ€gen. âNĂ€, jag tror inte det. Har lite brĂ„ttom. Men tack för att du stannade till i alla fall!â Naturligtvis lyckades jag pricka tvĂ„ till vĂ€gbrunnar dĂ„ jag fortsatte cykla, men jag var lite mer förberedd pĂ„ att det kunde hĂ€nda och hur cykeln skulle uppföra sig, sĂ„ jag ramlade i alla fall inte fler gĂ„nger. NĂ€r jag kom fram lĂ„ste jag cykeln och stoppade tillbaka nycklarna i jackfickan. Jag tog av mig mössan dĂ„ jag gick uppför trappen. Cykelturen hade gjort mig lite svettig och det var skönt att kĂ€nna vinden svepa över skalpen. Jag ringde pĂ„, men vĂ€ntade inte pĂ„ att dörren skulle öppnas utan klev in och sade hej. Sara tittade pĂ„ mig frĂ„n frukosttallriken vid skrivbordet. âHey!â fick hon fram mellan tuggorna. âDid you have an early morning as usual?â sade jag lite sarkastiskt. Hon suckade. âI couldnât sleep last night! Fred kept kicking me âcause he was having some bad dream or something, and I kept thinking about this physics problem that I was working on before I went to bed.â âWell, did you solve it?â âNo. I was SO annoyed with Fred for not leaving me alone.â âHmm.â Jag satte mig i soffan och lutade mig tillbaka. Egentligen hade ingen av oss tid att prata, men Sara Ă„t fortfarande frukost och jag hade nĂ„t jag ville berĂ€tta, sĂ„ jag plockade inte fram böckerna direkt. âI fell down from my bike on my way over here.â âReally?! Are you okay?â âYeah, sure. My shoulder is kind of sore, and so is my hip. But Iâm okay.â âI had a friend in the States who was hit by a car because she didnât look both ways when crossing an intersection, and she was paralyzed from the waist down.â âReally?â âYeah! Imagine what it would be like to all of a sudden not be able to walk!â âMhm. Thatâs no fun.â âWhat if youâre really into sports or something? I mean, Iâm not as active as I have been, but I would really hate to be forced to a wheelchair.â âWell, there are Handicap Olympics, you know. Just because youâre paralyzed in part of your body it doesnât mean that you have to be entirely still for the rest of your life.â âYeah, but still, itâs better to not be paralyzed.â Jag skrattade lite. âWell of course.â Hon fortsatte Ă€ta sin frukost. âI hit my head when I fell as well.â âOh, you did?â âYeah, and it was really strange, because itâs like I had a weird dream or something for a while.â âMaybe you should have that checked?â âNah, itâs nothing. But the dream was like no other dream I have ever had!â âWhy is that?â âWell⊠It was really realâŠâ âHave you ever had a true dream? Like, if you dream something and then the same thing happens to you in real life?â âWell, sometimes I have this feeling of dĂ©jĂ vu, and it feels like Iâve dreamt it before, but then again, I canât really say for sure that itâs just something my mind makes up in that instant, and that the flashback is only an illusion.â âIn any case, there are people who have written down their dreams and then they have come true afterwards.â âWell, I guess, the Bible is full of that stuff, like prophesies. Just look at the book of Daniel.â âYeah, right! Isnât it amazing that we can look into the future through our dreams!? I mean, what if we could figure out how to use that ability when we are awake!?!â âLike, daydreaming? But you could never be sure of what you seeâŠâ âYeah, but still!â âAnyhow, in my âdaydreamâ when I hit my head I sort of travelled inside a drop of water, and it was so real! Like, I saw some sort of flee or something in there, and I went into itâs eye just deeper and deeper into everythingâŠâ âWow, thatâs one weird dream.â âYeah. But the thing was that⊠Err⊠The interesting thing was that I could actually go inside the atoms and the protons and the quarks and everything, and as I kept going deeper there was a whole new universe inside the atom!â âA whole new universe? Like our own?â âExactly! But still very different. âCause then I came down to a sort of planet or something, and there the water was dark brown and there were red trees that looked like umbrellas!â Hon skrattade Ă„t paraply-skogen. âYou sure have a vivid imagination!â âI wasnât making this up myself! It was a dream!â âYeah, well, anyhow, go on.â âThere were greyish green characters there and they were talking about how THEY in their turn has found a universe beyond their own, like I was visiting theirs!â âSo?â âWell, what if thatâs the way it is? What if thereâs no end to it? Like, what if there will always be new worlds to discover the deeper we go in the micro universe and the same in the macro universe, like, what if we are just some part of the atoms of some aliens in a much bigger universe, and they too are part of an even bigger universe and so on?!!â âWhat difference does it make?â âWhat do you mean?â âWell, how is that going to affect you?â âWell if I have thousands of different worlds and universes inside my pinkie toe, it is of course going to affect me in some way!â âDid it affect you before you thought you had a thousand worlds inside your pinkie toe?â âNo, of course not, but thatâs not the point.â âBut if it didnât affect you before you thought about it, why would it affect you now?â âActually, it did affect me, I just didnât know about it.â âYeah, sure, but what is the difference between now and then? Is your life going to change in any way because of this knowledge?â âI donât know⊠But of course it affects our life if we change our perspective of the world. I mean, look at all the worlds religions, is God our God or the God of all the other worlds?â âWell, if there is a God, why canât he just be the God of ALL of the universes?â âUhm, well, I guess he could be. But it would still change the perspective we have on the world.â âYeah, but would it change anything in how YOU live your life?â âWell, no. I guess not.â âSo, then it doesnât matter, right?â âAh, whatever. We should really study. It is an interesting discussion though.â âUh huh.â Jag plockade fram böckerna och blĂ€ddrade fram till rĂ€tt sida. Det kliade pĂ„ ett konstigt sĂ€tt nĂ€stan inuti min lilltĂ„. Jag var verkligen frestad att klia ordentligt, men sedan tĂ€nkte jag att om jag kliade kunde jag mosa ett helt universum. DĂ€rför lĂ€t jag bli. Sedan kĂ€nde jag mig ganska nöjd med att min nya insikt faktiskt hade förĂ€ndrat det sĂ€tt pĂ„ vilket jag lever mitt liv. âHey, did you look at 5.29?â
|
||